Ett ögonblick, Daniel Setterwall

Daniel, eller Setta som han kallas i Loket-kretsar är 36 år gammal och skall i november fylla 37 år. Har Fru och 2 kids, och bor mitt i storstadsvimlet i birkastan. Tidigare heltidsmålvakt och diktator i Loket, men efter att Jocke anlände till laget år 2011 så har han helt och hållet fokuserat på sin roll som diktator. Han var huvudperson i startandet av föreningen år 1997. Han har tidigare haft hjälp på tränarbänken utav tennisfenomenet Johan Porsborn, och Lokets tidigare mittfälltsmotor Alexander Scott. Men numera så är han radarpartner på tränarbänken tillsammans med Per ”Perry” Linzander. Tillsammans så leder de laget som i år slutade på en imponerande 5e plats i Div 5 med 41 inspelade poäng, och avancemang till Sthlm Cups 3e omgång. Vilket var första gången sedan det förra deceniet.

 
Såhär efter att säsongen är slut, har säsongen motsvarat dina förväntningar?

Båda ja och nej!

Det här är resultat- och prestationsmässigt vår klart bästa säsong i femman, det är jag glad och nöjd över. Inför den här säsongen kändes övre halvan av tabellen som ett rimligt resultatmål, som vi också gemensamt fastställde på legret. Detta uppnåddes, vilket förstås känns bra.  

Fotbollsmässigt har vi velat framförallt utveckla vårt passningsspel, vår förmåga att hålla bollen inom laget och att bli bättre på att göra spelvändningar. Här finns fortfarande en del att jobba på, men jag tycker absolut att det har gått framåt. Säsongens tema har varit spelvändningar och jag tycker mig se att vi gör sådana betydligt oftare än i början av säsongen.

Vidare är det här första säsongen då vi kör två träningar i veckan på allvar, vilket har fallit ut väl. Visst kunde närvaron ibland ha varit ännu starkare, men totalt sett har vi haft fler träningar än någonsin och de flesta träningar har varit bra med hög närvaro. Det känns kanon, det är en viktig utveckling för att Loket ska kunna vara en toppklubb.

Dessutom gick vi vidare i cupen – min grundtanke varje säsong har varit att man antingen ska bli uppflyttad eller åtminstone vara kvar i cupen för att kunna känna glädje över resultatet över vintern. Vi är vidare i cupen, härligt!

Trots alla dessa positiva grejer finns det en ganska stor besvikelse över att vi inte blir uppflyttade i år. Vi var bara några fjuttiga poäng ifrån uppflyttning till slut och det känns surt. Speciellt med tanke på att vi hade ett antal matcher mot lag lägre ner i tabellen där vi tappade onödiga poäng. Men så är det, bara att släppa det och ta nya tag inför nästa säsong!


Du som har upplevt en generationsväxling i laget som diktator, vad skiljer föreningen och truppen idag och för 10 år sedan?

Idag består truppen av bättre fotbollsspelare än för 10 år sedan samtidigt som kvalitén i truppen idag är jämnare. Men den stora skillnaden tycker jag är det driv som finns i dagens Lok. När vi för 10 år sedan föreslog fysträning på vintern och sommaren så tyckte många att det var ”överseriöst”, medan dagens Lok kräver mer av den varan. Det är ett tydligt exempel på att dagens Lok har högre sportsliga ambitioner och vilja än förra decenniets Lok.

Lokomotiv Blackeberg har som målsättning att vara Stockholms roligaste förening att spela i, är det en realistisk målsättning hos ett lag som vill komma i toppen av div 5?

Definitivt! Jag är övertygad om att chansen att vara ett topplag ökar om man är en rolig förening att spela i. Dels blir det lättare att attrahera duktiga spelare och dels presterar spelare som har det roligt bättre.

För mig är bland det roligaste man kan göra inom fotboll att vinna, så det finns verkligen ingen motsättning mellan att ha roligt och göra bra resultat.

Jag tror det är övergripande två saker som skapar ett lag där man har roligt – god/rolig/skön stämning i laget och träning där merparten är intensiv, matchlik och innebär många bollkontakter. Ett exempel är att vi till största delen helst väljer att träna kondition genom intensiva fotbollsövningar, typ smålagsspel, hålla bollen inom laget och liknande, istället för att varje träning köra tex  Idioten. Jag tror det leder både till roligare träningar och till bättre resultat.


Vilka matcher (både bra och dålig) kommer du minnas mest från året?

De två matcher jag har mest positiva minnen från är Boo-matchen hemma i våras, som vi vann med 3-0 samt cupmatchen mot Sollentuna som vi vann häromdagen med 2-1. Båda dessa prestationer är riktigt, riktigt starka. Gemensamt för båda dessa matcher är att vi spelar ett fantastiskt disciplinerat försvarsspel, där hela laget är samlat i försvarsspelet. I Boo-matchen var vi dessutom massivt effektiva i våra omställningar, medan vi mot Sollentuna lyckades etablera ett eget anfallsspel. Båda dessa matcher var riktig mumma för en Diktator!  Även segrarna mot Hanviken och Handelskamraterna väcker goda minnen till liv!

Mest negativa minnen finns nog från matcherna mot Saltsjöbaden, både hemma och borta. Kan bara konstatera att det var bistra upplevelser både prestations- och resultatmässigt.


Om du skall lyfta fram någon persons insatser i IF Lokomotiv Blackeberg säsongen 2014 (på plan eller utanför), vem skulle det då vara?

Det finns massor med personer som förtjänar att lyftas fram, men jag väljer ut tre specifika personer. Först vill jag lyfta Fällan, som jag tycker är fantastiskt kul att han har kommit in i Loket. Han har visat ett enormt engagemang både på och utanför plan, att han har ställt upp som materialare är ovärderligt. Att han som tvåbarnsfar är med o krigar i toppen av närvaroligan tycker jag är riktigt starkt.

En annan nykomling är Elias som har en härligt glödande passion för fotboll och även för Loket, vilket syns både på och utanför plan. Han har fixat plantider, bjudit in till spontanfotboll, scoutat motståndare, filmat matcher och bjudit på bra fotbollsdiskussioner. Sådant engagemang välkomnas!

Jag lyfter också fram Jocke som jag tycker gör sin bästa Loketsäsong någonsin. Det är kul när man ser utveckling, jag tycker Jocke har tagit flera kliv framåt gällande såväl luftspelet som spelet med fötterna och igångsättningar.

Lagets form sviktade rejält i början på augusti, tror du att det var en naturlig reaktion från vår framgångsrika vårsäsong eller vad är dina funderingar?

Ett skäl kan vara att vi inte fick till sommarträningarna i år, då närvaron tyvärr var mycket låg på dessa. Det skapar förstås inte optimala förutsättningar för kanonprestationer vid serieåterstarten. Det här var också en period på säsongen då vi vid flera av matcherna saknade ett antal spelare, vilket vi är sårbara kring. Närvaro på både träning och match är avgörande för vår framgång. Det var ju också så att vi här mötte lag som presterade betydligt bättre mot oss på hösten än vad de gjort under vårmötena. Sickla, Boo och Långholmen var betydligt bättre på hösten än på våren.

 
Hur kompletterar du och Perry varandra?

Till att börja med kompletterar vi varandra rent tidsmässigt. Både jag och Perry har kids, hyfsat krävande jobb (även om Perry för stunden glassar runt och är föräldraledig) och andra intressen. Det är inte helt lätt att få dygnets timmar att räcka till för nån av oss helt enkelt. Vi har lyckats få till att hantera detta med hjälp av vårt delade ledarskap, och vi har täckt upp för varandra i olika perioder. Eftersom vi båda är i ungefär samma sits, så har vi hittat sätt som passar oss båda för att arbeta effektivt och försöka få till så total närvaro (ambition: minst en diktator på plats per träning) som möjligt. Vi har blivit experter på sms-rapporter efter träningar, bollande av matchgenomgångar på sen kvällstid etc.

Sedan tycker jag det fungerar bra på så vis att vi tänker ”lagom lika” både kring ledarskap och fotboll. Om vi hela tiden hade tyckt olika hade det troligtvis inte funkat så bra. Men vi tycker heller inte lika hela tiden, vilket gör att vi utmanar varandra och har bra diskussioner vilket förhoppningsvis leder till klokare beslut.  

I övrigt kan jag bara konstatera att Perry är en värderingsbärare (Lokomotivandan) och är en starkt engagerad och passionerad Diktator. Det är riktigt roligt att samarbeta med honom!


Vad vill du se att truppen utvecklar till år 2015?

Jag vill att vi fortsätter att utveckla vårt passningsspel, att spela ett mer varierat anfallsspel, höja vår förmåga att hålla i bollen. Det handlar om att fortsätta det vi har försökt att nöta det här året – spelvändningar, spelavstånd, speldjup, spelbredd, rörelse och snack samt att oftare hitta våra innermittfältare i uppspelsfas. Det har utvecklats i år och kommer bli ännu bättre kommande år!

Vi behöver också förbättra vår jämnhet. Att spelet ibland låser sig, det händer alla lag i vissa matcher. Men vi ska i varje match kunna prestera det fina försvarsspel som vi hade mot exempelvis Boo och Sollentuna, det handlar om att inför varje match ha en vinnande attityd. Det kräver också att vi på varje match har full trupp och få spelare frånvarande.

I försvarsspelet hoppas jag att vi nästa år stärker oss på markering på defensiva fasta samt på inläggsförsvar.


Inga officiella träningar på gräs förrens i mitten på januari, hur stort ansvar tycker du att du har som tränare att laget håller sig aktivt under uppehållet?

Jag tycker alla har ett eget ansvar för att hålla sig i form. Det gäller både under säsong, då det är tveksamt om två träningar i veckan räcker för att uppnå tillräckligt god kondition, och även under vintern. Så ur det perspektivet så är väl mitt/vårt ansvar som tränare att försöka skapa ett engagemang som gör att alla tar sitt ansvar att hålla sig i form.

Den bästa konditionsträningen för en fotbollsspelare är troligtvis att spela smålagsspel. Jag hoppas därför att det blir mycket spontanfotboll under ett eventuellt vinteruppehåll, vilket ju lätt kan styras upp över Fejjan, förutsatt att vädret tillåter.

Förra året kördes det också fyspass ledda av Olin. Detta tycker jag är kanon att köra eftersom många vill träna i grupp. Om de ska vara obligatoriska eller inte tycker jag är en svår fråga, eftersom jag också har respekt för de som tränar på andra sätt under vintern.

Vi får återkomma närmare kring upplägg för vinterhalvåret inom kort.


Varför denna hysteri kring Stockholm Cup, jagar ni ära och berömmelse?

Haha, det såklart vi vill att Loket ska få ära och berömmelse, cupen är en bra väg dit!

Vi är med i två riktiga tävlingar per år, serien och cupen. Inför varje år har det alltid funnits en dröm om att bli uppflyttade ur serien. Men det har ju bara hänt tre av nitton år; de sexton ggr då vi inte har blivit uppflyttade har cupen funnits som en möjlighet till tröst. Efter hand har det för mig vuxit fram ett ”mål” om att antingen bli uppflyttade eller åtminstone göra bra ifrån sig i cupen.  

Allra mest handlar det för mig om att vi om är med och tävlar så ska vi göra det på allvar. Att det dessutom är en jäkligt rolig tävlingsform, där vi ges chans att tävla med lag från högre divisioner, gör inte saken sämre. Vår seriekollega, Långholmen, hade för något år sedan dels hade en jäkligt inspirerande match mot IFK Göteborg och dels på samma gång säkrade säsongens ekonomi genom framgångar i Sthlm Cup, som ledde dem till Svenska Cupen. Drömmen om liknande stora matcher finns förstås där.

Vi som varit med länge i Loket kommer ihåg den massiva glädje det var att nå kvartsfinal i Stockholm Cup. Det var sjuka glädjescener som utspelades på Kristinebergs IP när vi slagit Turkiska efter relativt sen kvittering och därefter vinst på straffar i åttondelen. Spelare från dåvarande div4-laget Huvudsta minns än idag förnedringen då vi vann mot dem med 7-1 i sextondelen. Kvartsfinalen mot div2-laget Vallentuna är en av de största matcher Loket har spelat, där vi bara var minuter ifrån straffläggning.


Johan Porsborn, Alexander Scott har försvunnit från tränarbänken, men du står kvar och leder laget sen nästan 20 år tillbaks. Vad är det som driver dig att fortsätta?

Nästan 20 år, det låter ju som bisarrt lång tid… Men det har hela tiden varit olika faser. Första halvan av Lokets historia var det mest fokus på att vara ett fotbollsspelande kompisgäng. Träningarna bestod nästan uteslutande av tvåmålsspel och under matcherna låg coachningsfokus främst på att alla skulle få ungefär lika mycket speltid. Så det är först senaste kanske 6-7 åren som det har blivit mer av ett tränarfokus med uppstyrda träningar och fokus på coachning under matcherna. Och fram till för bara några år sedan spelade jag själv, det är bara de senaste åren jag fokat fullt ut på tränarrollen. Den känns rolig och inspirerande.

Vid generationsväxlingen var fokus under något år på att Loket skulle överleva som klubb. Hade vi inte hittat er, den nya generation, hade Loket gått under som klubb. När generationsväxlingen hade satt sig kom vi in i den fas vi är i nu i mitt tycke, som handlar om att se hur långt vi kan ta Loket sportsligt. Det är en stor drivkraft för mig att fortsätta, att se hur långt vi kan ta Loket sportsligt. Så länge jag tror vi har en chans att utvecklas sportsligt och klättra i divisionerna tror jag den drivkraften kommer finnas kvar. I detta ingår också att jag tycker det är så sjukt roligt att tävla, vilket jag då får utlopp för genom Loket. Den intensiva glädje man kan uppnå genom att vinna fotbollsmatcher eller viktiga mål är svår att uppnå på andra sätt; det blir en beroendeframkallande kick!

En annan stor drivkraft är förstås ett stort fotbollsintresse. Tidigare jobbade jag med fotboll, dömde fotboll och spelade fotboll. Nu har jag slutat med detta, och det är då fantastiskt att vara kvar nära fotbollen i form av Loket.

Och sen självklart – Loket är ett störtskönt gäng med många härliga personer, den sociala biten kring Loket är fantastisk!


Till sist, är du tränare och diktator för IF Lokomotiv Blackeberg år 2015?

Enda sättet att avsätta en Diktator är ju genom revolution. Så om ingen revolution inträffar räknar jag med att vara kvar 2015!